Från början var det inte alls tänkt att bli ett pris. Den fond som ligger till grund för priset var ursprungligen tänkt att användas till ett monument över den berömde svenska skulptören. Flera misslyckade försök gjordes att genom en tävling få fram ett förslag till ett Sergelmonument. Till slut enades man inom Konstakademien om, att man bäst skulle hedra Sergels minne genom att instifta ett pris till svenska skulptörer att delas ut vid en särskilt högtidlig ceremoni. Under den tid man funderade på detta hade fonden vuxit till sig, och 1944 blivit så stor, att det första priset kunde delas ut 1945. Till priset hör också en plakett i guld med Sergels bild.
De skulptörer som fått Sergelpriset ingår
alla i vår svenska konsthistoria. De finns också representerade
i vår närhet, eftersom deras verk finns utplacerade i den offentliga
miljön. Där håller dock en stor förändring på
att ske. Förr var det självklart, att nya skulpturer ställdes
upp i den offentliga miljön, medan man numera kan uppleva att det konstnärliga
tilltalet blivit alltmer privat, också när det gäller skulpturkonsten.
Därför är det underbart att få se verk av alla 13 Sergelpristagarna
ute vid Landsorts fyr under sommaren 2005. Det känns som om de plötsligt
fått en möjlighet att "andas" och leva ut sina former
som konstnärliga kommentarer till naturen och "rummet" omkring
sig. Att möta skulpturer utomhus blir ofta mycket direkta möten;
du får föra ditt samtal utan inblandning - direkt med den konstnär
som står för verket. Här finns bara fiskmåsarna som
också är närvarande.
BEATE SYDHOFF
Ständig sekreterare vid
Kungl. Akademien för De Fria Konsterna